Skanåker ryter till om vapenutredningen!

I torsdagens SvD röt Ragnar Skanåker till om vapenutredningen. Om ni minns vad jag tidigare skrivit om densamma så har jag dragit liknande slutsater om än inte dragit in några presumtiva framtida OS-medaljer... Jag citerar:

Politiken är i dag det största hindret för framtida svenska idrottsframgångar i skytte. Trots att både forskarna och Brottsförebyggande rådet visar att det är smuggling och illegala vapen som är problemet, och att de nuvarande reglerna är mer än tillräckliga, har regeringen tillsatt en utredning för att minska möjligheterna till vapeninnehav för idrottsskytte. Detta skulle allvarligt skada svenskt skytte men samtidigt inte ha några effekter på brottsligheten.
London-OS blev genom Håkan Dahlbys silvermedalj i dubbeltrapp en framgång för svenskt skytte och det var säkerligen många politiker som efteråt ville sola sig i silverglansen. Samtidigt är politiken det största hotet mot det svenska skyttet. Andra idrotter har problem med nyrekrytering eller pengar, för skyttet handlar det i stället främst om ständigt hårdare restriktioner för legalt vapeninnehav.
För att utöva skytte som idrott krävs vapenlicens. Vi har i Sverige ett system där det både ställs mycket hårda krav på den som skall beviljas licens och på hur vapnen därefter skall förvaras. Allt för att förhindra att vapen hamnar i händerna på kriminella. Det är rimligt.

I våras tillsatte dock regeringen en utredning vars uppgift att skärpa vapenlagen, bland annat diskuteras mycket långtgående restriktioner för skytteföreningar och för vissa vapentyper som dag används inom idrottskyttet. Utredningen ”Skärpningar i vapenlagstiftningen” som skall vara klar i vinter sägs vara en reaktion på Breiviks terrordåd i Norge. I ett snävt perspektiv kan detta förefalla rimligt. Breivik hade köpt sitt gevär legalt. Samtidigt finns knappast någon som tror att det finns någon form av vapenlagstiftning som kan hindra en terrorist som ägnar nio år för att förbereda sitt dåd från att skaffa ett illegalt skjutvapen.
Att lagskärpningar inte kommer att förhindra nya Breivikdåd kan vi vara säkra på. Däremot kan vi vara säkra på att regleringarna kommer att innebära ytterligare svårigheter för landets 620 000 jägare och idrottsskyttar att utöva sin hobby eller idrott. Det gäller både för den som ägnar sig åt skytte som motions- och rekreationsidrott och kommande generationers olympiska medaljörer.
Det senaste året har flera forskare däribland, dr Björn Hagelin (tidigare Sipri) och dr Erik Lakomaa (Handelshögskolan), undersökt olika aspekter av brott begångna med skjutvapen respektive stölder av skjutvapen. Hagelin undersökte 971 anmälda grova brott (mord, dråp, bank- och postrån) begångna med skjutvapen under perioden 2000–2010. Ungefär två om året kunde konstateras ha begåtts med legala eller tidigare legala vapen, därtill kom över hela perioden 9 förberedelser. Det skall samtidigt antas att de flesta brott som begicks med tidigare legala vapen hade begåtts ändå, men med ett insmugglat vapen, om inget legalt funnits att tillgå. Hagelins resultat överensstämmer både med tidigare studier på området, exempelvis den som gjordes i samband med 1987 års vapenutredning och med Brottsförebyggande rådets studie. Brå fann där att: ”Svenska vapen, som jaktvapen och armévapen, spelar i dag en mycket liten roll i den kriminella miljön. Förr var det hagelgevär och svenska armévapen. I dag är det utländska vapen av ett slag som det inte finns någon legal marknad för i Sverige. De är därför insmugglade. Det sker också en svart tillverkning av vapen i Sverige.” (Brå 2012 sid 97.)
Lakomaas studie är den första i sitt slag och studien är baserad på alla polisanmälningar rörande stölder av vapen från privatpersoner under perioden 2003–2010. Lakomaa fann antalet stölder av moderna licensbelagda vapen är mycket lågt, både i absoluta tal och i relation till antalet vapenägare, antalet legala vapen och till antalet inbrottsstölder. Vapen stjäls vid 4 promille av inbrottsstölderna i bostäder och fritidshus vilket skall ställas i relation till att det fanns vapen i cirka 16 procent av hushållen. Antalet vapenstölder där moderna licensbelagda vapen tillgreps var i genomsnitt 105, omfattande i genomsnitt 269 vapen per år, detta av ungefär 1,8 miljoner legala vapen i Sverige. Trenden är också fallande. Som Hagelin visar kom i princip inga av dessa att användas för att begå brott.
Vi kan sålunda konstatera, om man utgår ifrån den forskning som finns, att de regler som finns i dag både när det gäller licensgivning och förvaring av vapen är mer än tillräckliga för att förhindra att vapen hamnar i orätta händer. Både brott begångna med legala vapen och stölder av legala vapen är extremt ovanliga.
De åtgärder som nu diskuteras riskerar emellertid att få allvarliga effekter för landets seriösa idrottsskyttar samtidigt som sannolikheten att de får någon som helst effekt på brottsligheten är minimal. Hårda straff för innehav av illegala vapen och åtgärder mot vapensmuggling innebär samtidigt inga olägenheter för legala vapenägare i Sverige samtidigt som det kan, eftersom de kriminella använder insmugglade illegala skjutvapen, ha stor effekt på kriminaliteten. Genom satsningar på detta, i stället för nya restriktioner mot idrottsskyttar och jägare, kan vi minska brottligheten utan att ytterligare försvåra för de laglydiga.
RAGNAR SKANÅKER
OS-medaljör i pistolskytte 1972, 1984, 1988, 1992