Löshundsjakt - vårt immateriella kulturarv?

Igår publicerades en insändare i ÖP som har fått stora delar av jaktsverige att sätta i vrångstrupen. Det var företrädare för Svenska rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige som kräver att löshundsjakten i Sverige skall granskas och utvärderas (underförstått förbjudas). Ekot hängde på och gjorde ett inslag:



Det intressanta är att Djurskyddet Sverige här lyfter fram att vargar tar hundar:

– Vi tycker att det i princip är oansvarigt att släppa jakthundar, när man vet att det finns varg och att det finns ett vargrevir. Då angrips jakthundarna ganska omedelbart och kan skadas och dödas. Vi tycker det är olyckligt, säger Sven Stenson, ordförande för Djurskyddet Sverige.

I en tråd på jaktsnack görs en koppling till att falkjakt är klassat som immateriellt kulturarv, och därmed skyddat i enighet med en UNESCO-konvention som Sverige ratificerade för nästan precis ett år sedan. Detta är intressant då ett antal länder:

Country(ies): United Arab Emirates, Belgium, Czech Republic, France, Republic of Korea, Mongolia, Morocco, Qatar, Saudi Arabia, Spain, Syrian Arab Republic

Därigenom får använda vilda, och i de flesta fall rödlistade arter, för jaktliga ändamål då det är en viktig del av ländernas kulturarv. Som vi kommer att se i en kommande blogpost så används rovfåglar till vargjakt i exempelvis Mongoliet och Kirghizistan....

Jag misstänker att de Nordiska länderna, och kanske några till med en liknande löshundsjakttradition, skulle kunna skriva en liknande ansöka till UNESCO-rådet om att få löshundsjakt klassad som ett immateriellt kulturarv. Ett viktigt led i detta är givetvis våra inhemska, och i jämförelse med t.ex. vargen, starkt hotade jakthundraser. Raser som ses som viktiga att bevara på samma sätt som en lång rad lantraser betraktas som genetiskt viktiga att bevara för framtiden.

Uroxe och urspetsar. Teckning av Måns Sjöberg till en artikel som vi skrev för Svensk Jakt.

Att betrakta löshundjakten som ett kulturarv snarare än ett problem är kulturhistoriskt sett mer korrekt. Det kan jag garantera i egenskap av disputerad arkeolog. Och om t.ex. SKK, SJF mfl instanser är intresserade av att gå vidare och undersöka möjligheten med en ansökan till UNESCO så är jag gärna behjälplig. Nu har jag dock inga personliga kontakter inom UNESCO men väl inom ett annat FN organ som också sysslar med kulturfrågor, ICOMOS. Kontakter som kanske kan öppna några dörrar.