Andra dagen på bockjakten 2010 så sköt jag ett lämpligt djur. Jag hade ledigt i två dagar och var ute morgon och kväll, först andra kvällen kom jag i läge för en bock med relativt dåliga anlag. Alltså en given bock att skjuta bort för att förbättra stammen.
Jag såg bocken på långt håll i kikaren, kanske halvannan kilometer. Kände av vinden och bestämde mig för en lämplig smygväg in mot bocken. Om bocken skulle välja att traska iväg så bedömde jag chansen till drygt 75% att den skulle välja en väg som korsade min ansmygning.
Alltså begav jag mig iväg genom våra fårhagar för att korsa en liten bäck och ut i en öppen mosse. Där fick jag ta det lungt för att en get inte skulle upptäcka mig, men det gick bra och jag kom ut på en äng knappt 60 m från bocken. Dessvärre hängde det en del grenar i vägen så jag fick smyga lite närmare för att komma i bra läge. Efter lite små justeringar hade jag ett bra läge utan vare sig grenar eller gräs. Vinden låg från bocken mot mig, men jag fick vänta eftersom han var vänd mot mig. Efter några minuter vinklade han upp och började gå. Jag väntade tills han stannade i kanten på ängen.
BAM!
Hopp! Skutt! Bocken var borta. Mitt hjärta rusar. Satan! Missade jag? Skadesköt jag?
Jag skyndade mig fram. Tittade lite snabbt. Inga spår. En kort vända in i skogsbrynet. Inget där. Var är telefonen? Hemma! Satan! Rusade hem. Fick fram telefonen. Ringde min granne, som har duktiga eftersökshundar. Inget svar vare sig hemma eller på mobilen. Tog nästa nummer i telefonboken, Lise-Lotte. Hon svarade. Var precis på väg hem från ett vakpass. Och ja hon kunde ställa upp på ett eftersök. Vi stämde möte en halvtimme senare.
Jag vankade runt som en äggsjuk höna. Sedan sate jag mig i bilen och körde bort. Efter några minuter kom Lise-Lotte. Hon berättade att hon fått ta en unghund, Peppzi, eftersom de fått en till påringning och Olof gick med den rutinerade hunden till ett annat eftersök....
Vi gick till skottplatsen och hittade omedelbart såväl blod som lungrester.... Lite skämdes jag allt för att inte ha hittat detta tidigare... Hunden släpptes i lina och drog iväg i kringelikrok in i skogen. Det tog inte mer än 5 minuter så hade hon hittat bocken som kraschat in under en gran. Stendöd. Den hade inte ens gått 50 meter, men jag tror inte jag skulle ha hittat den utan hjälp av en bra nos.
Tre mycket nöjda jägare (två människor och en tax) lämnade skogen. Jag bar på rådjur och bössa medan Lise-Lotte ägnade all tid åt att berömma Peppzi! Sedan tog jag ur rådjuret i billyktornas sken. Peppzi fick en klöve att gnaga på som tack för hjälpen.
Tack Lise-Lotte och Peppzi! Det är djäkligt skönt att ha bra eftersökshundar i sin närhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar