Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 27 februari 2017

Är det inte svårt känslomässigt att skjuta ett så mäktigt djur?

Härom dagen fick jag frågan:
Är det inte svårt känslomässigt att skjuta ett så stort och mäktigt djur?
Jag funderade lite innan jag svarade:
Den gång man inte känner något när man skjuter ett djur så skall man sluta jaga.
Det är väldigt många känslor som far igenom en när det dyker upp ett lovligt djur när man jagar (detta oavsett om man jagar älg, räv eller duva). Där finns mycket spänning och förväntan. Där finns ett litet mått oro, man vill ju att det skall gå bra och snabbt. Fram tills det ögonblick man bestämmer sig för att trycka in avtryckaren finns det alltid ett visst mått tvekan, de försvinner och ersätts av målmedvetenhet när man bestämt sig. När djuret faller ihop och allt gick bra kommer glädje, tillfredsställelse och respekt.
Och hela tiden rusar adrenalinet i kroppen.
Så man känner alltid oerhört mycket. Men svåra känslor? Nej det tycker jag inte, däremot är det stora känslor.

söndag 26 februari 2017

En älgkalv i grevens tid

Älgjakten börjar närma sig sitt slut. Sedan årsskiftet har alla kvarvarande älgar inom mitt ÄSO hamnat i en pott där de får skjutas genom avlysningsjakt. När vi gick ut i morses fanns de 10 kalvar kvar i potten, när vi var klara var där bara nio...

Två hundförare och fyra passkyttar slöt upp denna blåsiga söndag. Jag fick ett pass på ett stort hygge. När jag närmade mig passet såg jag get med kid som betade direkt under tornet. Kunde smyga in på hagelhåll innan de smet in i granplanteringen invid.
Väl uppe i tornet så satte jag mig till rätta. Satte på radion och spanade av hygget med kikaren. Tomt. Hällde upp en kopp kaffe varefter jag tyckte mig höra Bertils röst på radion som meddelade att hans hund fått upp tjur, ko och kalv. Strax därpå hörde jag ståndskall på andra sidan granplanteringen nära Svantes pass.

Jag väntade på skott men inget hördes. Kort därpå meddelade Svante att det var en ensam ko och vi insåg att det var Olofs hund som skällde. Inte Bertils, för han hade inte fått upp något. Det var något annat lag i närheten som också låg på öppen 1:a.... Sådana misstag kan ju ske. Hur som helst. Efter någon timme kallade Olof av hunden från ståndet och gick iväg för att släppa igen.

Det gick en stund. Jag satte mig till rätta och rätt som det var kom en ko med kalv traskande över hygget rakt emot mig. Hållet var fortfarande lite drygt när de vinklade och började gå åt öster. Jag tog sikte på kalven och släppte iväg ett skott. Han stannade utan att teckna medan kon fortsatte. Sedan började han lunka efter kon. Jag var tämligen säker på att jag träffat så jag bara väntade på att han skulle ramla omkull men när han fortfarande inte gjort det efter närmare 100 m sköt jag två snabba skott till och älgen for i backen*. Kon var vid det laget långt borta.
Efterhand dök de övriga i jaktlaget upp och vi tog omhand om tjurkalven som visade sig ha en slaktvikt på knappa 50 kg. Halvstort för dessa marker vilket säger något om älgstammens kvalitet här nere.... Vi har snarare kvantitet än kvalitet.
__________________
*I slaktboden resonerade vi om skotten och kom fram till följande hypotes:
skott 1: högt lungskott
skott 2: bukskott
skott 3: taggutskott strax framför och precis ovan bogbladen
Kort sagt, med lite mer is i magen så hade älgen ramlat omkull om ytterligare några 100 m. Men det är svårt att ha is i magen när man ser älgen närma sig hyggeskanten.

lördag 25 februari 2017

Test: Puma Hunter's pal

Av en slump ramlade jag på en Puma Hunter's Pal. Puma är en klassisk knivtillverkare vars knivar har höga samlarvärden. Just det exemplar jag hittade är tillverkat sista kvartalet 1973 (serienumret finns stämplat på parerstången, läser man de 3 sista siffrorna baklänges så får man fram kvartal + år, i mitt fall var de tre sista siffrorna 374).
 Knivmodellen har funnits i produktion åtminstone sedan 1950-talet och tillverkas fortfarande med mycket små förändringar. Idag går de på 160 euro.
Kniven är liten och lätt, 10 cm blad med en totallängd på ca 20 cm. Klingarns bredd ligger på ca 3 mm. Bladformen har jag inte testat tidigare men den är inte ovanlig på lite äldre jaktknivar, särskilt för fågel och öring.

Jag testade kniven som hastigast i samband med att jag slaktade en myskand. Den är liten och smidig att arbeta med men knappast något jag är speciellt förtjust i. Visst, såväl kniv som slida är mycket välgjorda men att de blivit så eftertraktade samlarföremål som de uppenbarligen är förstår jag verkligen inte.....

Skulle du ramla på en liknande kniv är mitt tips att antingen lägga undan den på ett säkert ställe eller sälja den på en auktion där du kan misstänka att det finns samlare. Den har ett betydligt högre samlar- än bruksvärde...

fredag 24 februari 2017

Klåfingrig politik

Igår meddelades det från regeringen att sammansättningen i viltförvaltningsdelegationera ändras. Här återger jag regeringens pressmeddelande:
Regeringen tycker att viltförvaltningsdelegationerna till stor del fyller sin funktion och fungerar väl, men att sammansättningen av ledamöter behöver ändras. Genom en förordningsändring stärks nu naturvårdens och den lokala turismsektorns representation.
I varje län finns en viltförvaltningsdelegation, ett organ som hjälper länsstyrelsen i viltförvaltningen. Delegationen har främst en rådgivande funktion men även vissa beslutande befogenheter.
Dagens regeringsbeslut innebär att Förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer ändras så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och natur/ekoturismföretagen av en ledamot.
– När vi utvärderat viltförvaltningsdelegationerna har vi sett att vissa intressen varit underrepresenterade. Med dagens beslut ändrar vi så att det blir bättre balans i delegationerna, säger miljöminister Karolina Skog.
Förordningsändringen gäller från 1 april 2017. Ledamöterna utses efter förslag av berörda intresseorganisationer i länet.
Översynen av viltförvaltningsdelegationerna var en del i ett åtgärdspaket som regeringen presenterade 2015 med fem förslag för att få till stånd en långsiktigt hållbar vargstamsförvaltning.
För det första så är viltförvaltningsdelegationerna en rätt märklig företeelse. Vi vet av erfarenhet att deras åsikter och rekommendationer emellanåt fullständigt ignoreras när beslut väl tas. Jag kan förstå att en man väljer att utvärdera dem nu när det finns 6 års erfarenhet att utgå ifrån. Vi kan konstatera att regeringen tycker att viltförvaltningsdelegationerna till stor del fyller sin funktion och fungerar väl,så långt allt väl. För det är faktisk även vad de operativa myndigheterna tycker. Länsstyrelserna är samstämmiga i sin åsikt att viltförvaltningsdelegationerna fungerar bra.

Vi kan alltså konstatera att viltltförvaltningsdelegationerna fungerar förhållandevis bra, sedan kommer regeringen med ett MEN: men att sammansättningen av ledamöter behöver ändras. Och ändringen sker alltså genom att lokal turismsektor och naturvård får ytterligare representanter. I någon mån har länsstyrelserna påpekat att där finns en skevhet i representationen i viltförvaltningsdelegationerna. Flera av de politiskt tillsatta har nämligen varit jägare, inget konstigt i det eftersom de som ingår i en VFD måste kunna frågorna som skall behandlas. Samtidigt kan det lika gärna falla sig så att de politiskt tillsatta är med i Rovdjursföreningen SNF eller WWF, och då blir skevheten än större genom att naturvårdens intressen redan stärkts ren strukturellt i sammansättningen.

Jag kan därför inte tolka detta på annat sätt än att det är ett köttben från socialdemokraternas sida till samarbetsparten miljöpartiet så att MP kan meddela sina väljare någon slags seger nu när det juridiska spektaklet kring vargjakten retts ut och det fastställts att licensjakt på varg är förenligt med lagar och regler. Genom en förändring av viltförvaltningsdelegationernas sammansättning kommer de som ser jakt på varg som en styggelse att få större inflytande. För det är trots allt vargen det handlar om, det avslöjas tydligt i slutet av pressmeddelandet, förändringen sker för att få till stånd en långsiktigt hållbar vargstamsförvaltning.

Jag arbetar yrkesmässigt inom delar av miljöförvaltningen. Jag har lagt flera årsverken på arbete direkt emot fyra olika ansvarsmyndigheter inom olika projekt. Jag har daglig kontakt med myndigheter av olika slag (just nu framför allt länsstyrelser) likväl som brukare och exploatörer. Min erfarenhet efter 20 år är att när något fungerar så låter man det tuffa på. Visst kan det finnas småproblem men om ett system överlag fungerar smidigt så har man allt att vinna på att behålla det som det är. Och om man nu till nåds skall förändra något så utgår man direkt från de som arbetar i systemet. Man låter dem komma till tals och man lyssnar på dem (jfr LEAN). Ordentligt. Innan man förändrar något. Det är enda chansen att något skall bli bättre. Annars blir det som inom polisen där man beställer ett digitalt handläggninssystem över huvudet på handläggande poliser och när det visar sig vara undermåligt så har man kastat 100-tals miljoner i sjön, skapat dålig arbetsmiljö för medarbetarna och tappat förtroende hos allmänheten. Jag har personlig erfarenhet av att politiker beslutar om förändringar, vilka överklagas och när juridiken har malt klart står politikerna där med lång näsa och säger (citat):
Men så kan de inte göra. Vi har ju tagit ett beslut.
Kort sagt, jag tycker beslutet är skitdåligt.  Det är politisk klåfingrighet när den är som värst. Jag hoppas verkligen att viltförvaltningsdelegationerna väljer att låta jaktarrangörer och fiskeguider ta del av platserna som representanter för ekoturism och inte bara företag som arrangerar vargsafari...

Tyvärr har jag fått indikationer på att det kommer fler förändringar framöver, inte minst som valrörelsen börjat komma igång så smått (1,5 år kvar) och Miljöpartiet kommer att behöva plocka så många poäng som de över huvud taget kan för att ens klammra sig kvar i riksdagen. De kommer att försöka klämma ur de sista dropparna makt, för någon regeringsställning lär de inte få inom överskådlig framtid. Vi lär alltså se mer jaktfientlig plakatpolitik innan nästa val.
_____________________
Jägareförbundet är kritiska:
Spontant snedvrids demokratin, när problematiken snarare handlar om att utveckla arbetssätt och rutiner i delegationsarbetet. Jägarna har bara en representant, medan natur- och miljörörelsens olika delar får fler i ett forum som ska fatta beslut om viltförvaltning. Syftet kan inte vara att få balans, när regeringen ändrar den demokratiska spelplanen till förmån för ett intresse
Martin Källberg (redaktör, Svensk Jakt) har skrivit en mycket läsvärd krönika om det hela:
De ofta påfallande jaktfientliga krafterna inom Miljöpartiet har här identifierat en möjlighet att skifta fokus från förvaltning till bevarande.
Vi har sett det förr, i andra sammanhang, och resultatet blir alltid detsamma: de som ensidigt talar om bevarande, och inte om brukande av naturen, är sällan vänligt inställda till jakten.
Risken är stor att så nu blir fallet även inom viltförvaltningsdelegationerna.
Miljörörelsen led ett stort bakslag när Högsta förvaltningsdomstolen fällde sitt avgörande om vargjakt före nyår.
Nu tar de nya tag, för att angripa jakten på annat sätt.
Det som inte är trasigt behöver inte lagas.
Utom viltförvaltningsdelegationer, uppenbarligen.
Jägarnas Riksförbund är kritiska:
- Nu ökar man alltså representationen för de som egentligen är rena betraktare, samt tyvärr också ofta okunniga om viltförvaltning, och minskar inflytandet för markägare, jägare och brukare av markerna. Det här kommer att bli mer tungrott. Detta är snudd på en provokation av den rödgröna regeringen, säger Solveig Larsson.

torsdag 23 februari 2017

Så fungerar viltvårdsfonden

Väldigt ofta ser man uttalanden från anti-jaktintressen där det påstås att jägarna får skattepengar (tex här, här och här). Jägareförbundet har satt ihop en informativ video som på mindre än en minut förklarar hur det fungerar i verkligheten. En mycket bra video som förtjänar spridning:



Sedan kan man med rätta ha synpunkter på hur pengarna fördelas men i grunden är systemet bra.

onsdag 22 februari 2017

När du vill slippa oväntat besök

Gevalia kaffe hade länge en serie småroliga reklamsnuttar på temat "när du får oväntat besök". Härom veckan var jag ute på en förrättning i södra Halland och ramlade på något som närmast kan karaktäriseras som det motsatta. Markägaren ville uppenbarligen slippa oväntat besök på sina marker. Eller hur tolkar ni nedanstående väghinder:



tisdag 21 februari 2017

Jägarexamen - utnyttjas museerna?

I helgen var jag på Göteborgs Naturhistoriska Museum med ungarna. Det är nog det museum jag har längst och djupast relation till eftersom jag bodde ett stenkast därifrån när jag var liten. Jag vill minnas att vi gick upp till museet nästan varje vecka...

När jag var på museet i helgen var det en tanke som slog mig. Utnyttjar jägarexamenkurserna museet? De flesta jägarexamenkurser besöker någon jaktaffär för att gå igenom vapentyper, men hur är det med museer. I vart fall de naturhistoriska museerna i göteborg och stockholm borde kunna utnyttjas. Eller ja, stockholm vet jag inte men i Göteborg finns nog lejonparten av de svenska däggdjuren och fåglarna utställda i uppstoppat format så där finns en väldigt bra chans att se de olika djurslagen i jakttabellen på nära håll. Allra bäst är såklart att dels jämföra med hur de ser ut i böckern och dels jämföra med förväxlingsarter så man lär sig se skillnad. En god kursledare skulle såklart ta tillfället i akt och även passa på att gå igenom lämpliga likväl som olämpliga träffområden.

Jag vet som sagt inte om det görs, men jag tycker att möjligheten är allt för bra för att inte utnyttjas. Åtminstone inte i samband med terminskurser. Att 3-dagars intensivkurser inte gör det kan jag såklart förstå....

Eftersom jag inte tog några lämpliga bilder för denna blogpost så får ni nöja er med bilder på elefanten. Samma elefant som drev jägaren och konservatorn David Sjölander över vansinnets gräns...