Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 24 april 2017

Tösabiten fotograferar




Det är alltid roligt att dela ett intresse med sina barn. Min dotter har kommit att intressera sig för fotografering. Hon använde vår gamla lätta instegskamera (Nikon D70S) med ett lättvikts 70-200 objektiv. Att fotografera med en systemkamera har flera fördelar, inte minst så lär man sig mer om hur man komponerar en bild och hur det fungerar med bländare, slutartid och skärpedjup. Det där med ISO avvaktar jag med att börja förklara för henne, men det kommer också om intresset består.

söndag 23 april 2017

En slags skog....



Flera partier av den bohuslänska ön där jag jagar har skog som ingen bryr sig om. Ön är naturreservat med anledning av de magra örteängarna som hålls öppna genom slåtter och bete. Men bara på små delar av ön. Stora delar av ön har inte hållits efter eller restaurerats utan skogen får utvecklas helt fritt sedan 1960-talet då det inte längre lönade sig at hålla betesdjur ens för självhushållning för fiskarbönderna ute på ön.

Stormarna Gudrun och Per har verkligen satt sina spår, dessförinnan gick det relativt lätt att ta sig fram men nu är det svårare. Överallt ligger ruttnande träd och grenar som ett enda stort plockepinn värdigt Ymer. Givetvis gynnar det viss biologisk mångfald, men definitivt inte den som gjorde att naturreservatet bildades för ungefär 50 år sedan.

Egentligen borde västkuststiftelsen gå all in och ta bort skogen här med och därefter sätta in betesdjur som på andra delar av ön. Men just nu är den politiskt korrekta strategin att inte ta hand om och vårda de reservat som finns utan att bilda så många nya som möjligt. Det är viktigare med kvantitet än kvalitet inom naturvården. 

lördag 22 april 2017

Råbock i skymningen




En liten bildserie på en råbock fårn i påskas. Rådjuren på ön i norra Bohuslän där jag jagar är mindre än på hemmamarken. Hornen är ofta korta och tunna även när de är "kapitala". Det är förståeligt, området är magert och utsatt. Denna bock har dock en ovanligt fin hornkrona så han får nog gå kvar ett år till även om han skulle dyka upp i hårkorset i augusti...

fredag 21 april 2017

Ejdrar



Ännu så länge håller ejdrarna till i vikarna. Gudingar och ådor hänger fortfarande ihop men snart borde ådorna lägga sig till rätta och trycka i sina reden och gudingarna dra till havs.

torsdag 20 april 2017

Åsa Linderborg kritiserar Leif & Billy


Åsa Linderborg gick på med storslägga i en debattartikel i Aftonbladet idag. Hon tar upp lite olika TV serier som SVT sänder och lyfter fram dem i ett klassföraktsperspektiv. Jag tar mig friheten att citera de delar som är jaktrelevanta, dvs handlar om Leif & Billy:
Humoravdelningen på SVT måste vara den kulturinstitution som mest ihärdigt sprider förakt mot globaliseringens förlorare, det vill säga kroppsarbetare, outbildade och folk på landsbygden. Fem serier som jag på måfå hittat på SVT Play, det finns kanske fler, illustrerar mönstret.
Leif & Billy handlar om två bröder som bor i Norrland. De är arbetslösa. Och helt bakom flötet.
I det första avsnittet jublar de över att a-kassan har kommit, stålar de genast sätter sprätt på. Plötsligt upptäcker de att en skitsnygg brud från Stockholm flyttat till byn, och nu följer flera försök att fånga hennes intresse. Eftersom de gjort av med pengarna kan de inte bjuda på tacosmys, så en överkörd räv får bli bjudmaten.
Stockholmstjejen, som blir det ”normala” korrektivet till de norrländska blådårarna, spelar med bara för att avslöja dem. Ungefär som när en barnprogramsledare pratar med en kasperdocka.
Varför Leif och Billy är arbetslösa framgår inte, men de verkar inte lida av det. Inte heller söker de några jobb.
Nu stämmer ju inte det där. Jag har sett ett youtubeavsnitt där Leif tvingar Billy att gå på en sökajobbkurs för att hålla arbetsförmedlingen nöjd.... Men Åsa har inte studerat fenomenet på allvar utan håller sig till det lilla hon skummat fram på SVT.

Kollar man bara på SVT missar man bakgrunden till Leif & Billy som fenomen. 

Leif & Billy är väldigt populära i de kretsar som det drivs med. När de fortfarande bara låg på youtube-kanalen Jokemock / Nordic Hillbillies så länkades de väldigt frisk i olika jägar- och glesbygdssammanhang. De tittarsiffror de uppnådde ledde till SVT-kontraktet, det kontrakt Åsa kritiserar. Så man kan faktiskt se det från ett annat håll än Åsas, att SVT fångat upp något folkligt. Om man sedan kallar det buskis eller pilsnerkomedi eller vad som helst spelar ingen roll men programmet har en grundläggande "folklig" förankring. Men det ignorerar Åsa när hon tolkar det hela i termer av maktstrukturer:
Så varför då dra växlar på det här? Varför inte bara se det som plojiga sagor om fantasifigurer eller som den underhållning det är tänk som?
Därför att SVT omedvetet reproducerar den förhärskande ideologi som sorterar och diskvalificerar stora kategorier av människor som tidigare bemöttes med någon form av respekt. Skämten har blivit råare mot dem som förtjänar det minst, även i program som har ett oskyldigt uppsåt.
Därmed inte sagt att det inte kan finnas en överordnad struktur som det hela kan tolkas utifrån. Eller så skall man se Linderborgs krönika i samma perspektiv som den kulturella elitens syn på ÅsaNisse eller Pensionat Paradiset när det begav sig... För på något annat sätt kan man nog inte tolka kritiken Åsa levererar:
Jag vet inte vilken publik SVT föreställer sig, men Leif & Billy fyller samma funktion för barn som en gång Ronny och Ragge. Än mindre förstår jag hur serierna kunnat gå igenom alla beslutslager. Kanske känner man sig tvingad att tävla med reklamkanalerna. När SVT för tjugofem år sen skulle förklara varför public service var kvalitet till skillnad från TV4, var paradexemplet att SVT aldrig någonsin skulle nedlåta sig att sända Stefan och Krister.
Vidare:
Både Uti bôgda och Leif & Billy började som Youtube-fenomen. Det illustrerar en bakvänd populism som blir allt vanligare inom public service. Man trålar efter det som man tror går hem hos folk – ”Jättestort på sociala medier!” – och fattar inte att man beställer serier där tittarna uppmanas flabba åt karikatyrer som ska påminna om dem själva. Eller om De andra, lågstatusmänniskorna.
Och det är fel att visa det som är populärt? Pilsnerfilmer var också populära på sin tid och Linderborgs föregångare ryade över dem på samma sätt som Åsa ryar över Leif & Billy. Idag skrivs det akademiska uppsatser om pilsnerfilmer. Svenska Akademins definition av "pilsnerfilm" från slutet av 1930-talet känns mycket relevant i sammanhanget (åtminstone för Leif & Billy):
"(Svensk) film av enklaste beskaffenhet, med inslag av tarvlig komik (kring förtäring av pilsner o. d.). Om man blandar lagom mycket pigroman med lagom mycket svenskt skämtlynne får man en pilsnerfilm, som går."

Ett potentiellt problemgryt

Vägen på bilden var fram tills helt nyligen trafikverkets ansvar. Vägen anlades som ett arbetsmarknadsprojekt på 1930-talet och den skulle försetts med en bro till fastlandet. Bron blev aldrig av även om den finns med på vissa kartor. Vägen är nu markägarnas och öbornas enskilda väg. Inte för att det kör mer än någon traktor eller 4 hjuling, men ändå är det lite struligt att den börjar undermineras av grävling. Kanske skall jag leta reda på markägaren och se om jag inte kan sätta en fälla vid grytet eller kanske släppa ner terriern. Inte för att man kan gräva där utan mer för att störa.

onsdag 19 april 2017

Jakthat på Quality Hotel Globen

På Quality Hotel kan du snart se och delta i ett konstprojekt där man ska ta på sig ett rådjurshuvud, se en film och känna hur det är att vara en skadad hjort som är jagad av jägare under en jakt i skogen.

Så inleds en artikel på Stockholm direkt. Syftet med projektet är:
att ta upp frågor om empati och hur vi upplever andras lidande.
Martin Blixt, Marketing manager på Quality Hotel Globen förklarar:
Och att vara ett skadat djur som blir jagat i skogen är nog inget roligt. Vi hoppas det här ska väcka empati och förståelse bland åskådarna.
Jag tycker det hela låter helt vansinnigt och mycket okunnigt.  Eller så är det listigt och väl iscensatt jakthat och jägarhets.

I ett försök att förstå så letar jag lite på nätet och hittar till att börja med intressant pedagogiskt material från Cornell Universitetet, projetmaterial som syftar till att få elever att förstå populationsdynamik. Det är daterat 2012. Det finns en hel del spinnoffs på det, många upplagda som rollspel.

Jag söker vidare och lägger till VR i sökningen. Kommer fram till Velourfilms, ett projekt som heter Oh Deer. Det lanseras som den första VR filmen med stöd från filminstitutet:
Experience what a deer hunt is like — from the perspective of the deer. Oh Deer! is directed by Peter Pontikis and is the first VR film funded by the Swedish Film Institute.
Eftersom projektet betecknas som "in postproduction" på hemsidan så inser jag att jag träffat rätt. Kollar IMDB och det är helt rätt. Några bilder från IMDB och Sabine Hourani:



På Velourfilms hemsida tog jag detta screenshot:
Mannen, perspektivet, kläderna, skägget. Allt för tankarna till klassiska Deer Hunter med bland annat Robert DeNiro:

Utan att ha sett slutresultatet och med enbart lite framgooglad info i kombination med intervjun med Quality Hotels representant så tycker jag att detta låter väldigt märkligt, det ger kraftiga jakthatsvibbar. Ett skadat djur, oavsett om det skjutits dåligt eller skadats på annat sätt skall man förkorta lidandet för. Det är inget nöje. Det är inte konst. Det är helt enkelt en fråga om jaktetik. Jag får intrycket av att filmen i fråga inte framhäver de etiska utgångspunkterna ur ett jägar- eller förvaltningsperspektiv utan snarare fokuserar på etiken kring att döda ett djur. Och det valda perspektivet kan bara* tolkas som ett urbant ställningstagande mot jakt.
____________________
*Här får jag slänga in en brasklapp, jag har ju trots allt inte sett filmen i fråga.
____________________
TILLÄGG: EN FUNDERING
Regisören har sysslat en hel del med skräck tidigare, det kan faktiskt vara så att han inte har någon jaktkritisk agenda utan faktiskt ville hitta ett coolt upplevelseperspektiv. Det skulle i så fall innebära att "syftet" att skapa etisk debatt/fundering är ditklistrat för att kunna lyfta stöd från filminstitutet, vilket i så fall lyckades. Begreppet konst kan vara ditklistrat för att få visningstillfällen. Men det är bara en fundering.
Hotellets uttalande däremot, det är något helt annat.
_____________________
TILLÄGG: Svensk Jakt tar upp projektet och ringde upp Quality Hotels Marketing manager:
Är den här konstinstallationen ett medvetet ställningstagande emot jakt?
– Nej, absolut inte, det handlar inte om det. Det man ska tänka på är att projektets enda syfte är att väcka tankar om hur det är att vara utsatt, det tar inte ställning för eller emot någonting. Det finns givetvis ett syfte med installationen och det är att åskådaren ska få uppleva hur det är att vara på flykt, säger Martin Blix, marknadschef på Quality Hotel Globen.
Jag säger som en kommentar jag såg på FB: ett bättre och mer välbehövligt sätt att skilda hur det är att vara på flykt hade varit att utnyttja VR tekniken för att skildra ett båtflyktingperspektiv...