Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 29 maj 2017

Att ta till vara på det man har...

När man bor på en gård så har man ofta ganska många olika byggnader. Vi har, utöver boningshus, ladugård, uthus ovanpå jordkällare med vattenpump och ett tvätthus som vi byggt om till växthus. Boningshuset är i minsta laget för oss nu när ungarna börjar närma sig tonåren. Särskilt som jag arbetar hemma ett par gånger i veckan och behöver ett kontorsrum. I dagsläget håller jag till i en inredd kattvind.

För att skapa mer yta så har vi som sommarprojekt börjat inreda uthuset. Det handlar om att räta upp stomen och skapa en isolerad "låda" invändigt. I dagsläget så har jag dragit ihop stommen, som börjat bresa i nederkant, med ca 30 cm. Det innebär att huset fortfarande är lite bredare på mitten, men nu rör det sig om försumbara 8-10 cm, istället för de närare 40 cm som det rörde sig om förut. Jag har reglat upp ett golv och lagt det, isoleringen i golvet ligger på 10 cm, tänkte ha 15-20 i väggarna (beroende på var man kolla och hur skev väggen är just där, mer i norr än i söder) samt 20 cm i tak. Fönster skall sättas in, men de har jag liggande sedan tidigare. Om det blir fönster på två eller tre sidor ger sig, det jag funderar på är om det rymms ett överfönster ovanpå dörren eller ej. Ny dörr skall såklart sättas in, den köptes i förra veckan men den behöver ytbehandlas innan den kan monteras.

När projektet är i hamn så kommer vi att ha ytterligare ca 20 kvadratmeter isolerad yta. Där kommer mitt kontor att placeras, dit flyttas min jobbrelaterade litteratur samt arbetskläder. Därtill skyfflas allt jaktrelaterat utöver vapen och ammunition dit. En större garderob för jakt- och arbetskläder skapas, funderar på att förse den med en luftavfuktare så man kan hänga in kläderna efter jakt där och ha dem torra dagen därpå...

Test: Fällkniven PHK

Fällkniven PHK, Professional Hunters Knife, är en rejäl kniv trots att den inte har en större totallängd än 24 cm. Det är något med designen som gör att den ger ett kraftfullt intryck, kanske det svart uppsvängda bladet. Med en prislapp på ungefär 4400 kr så är förväntningarna högt ställda när PHK skall testas. Inledningsvis kan det konstateras att Fällkniven leverar kniven med med sin, förvisso väl fungerande men ack så tråkiga, plastslida (nej, zytel, jag vet). Slidan är gedigen och lätt at göra rent men ger ändå kniven ett billigt intryck, utseendet motsvarar inte vad man förväntar sig för 4400 kr.....


Kniven väger ungefär 2 hg, handtaget är i ett gummimaterial med rejält grepp. Ett fingerskydd i metall samt en tydlig markering för pekfingret tyder på ett rejält säkerhetstänkande. Tången är genomgående och kan, som på så många andra av Fällknivens knivar användas som glaskrossare. Bladet är 3G stål, dvs ett laminerat rosttrögt pulverstål med sidor av vg2 och en kärna av SGPS. Detta hr utnyttjats för en extremt hård härdning som landar på 62 hrc. Slipningen är som vanligt konvex vilket kräver att man har tungan rätt i mun när man slipar kniven.


Trots att bladet inte är mer än 5 tum / 12,5 cm så ger kniven ett ganska stort intryck. Den är också ganska stor att arbeta med. De där extra centimetrarna mot vad jag är van vid gjorde att jag har skurit mig fler gånger med denna kniv än någon annan i modern tid....


Lamineringslinjen är tydlig. Inte för att PHK kopieras av kinerserna ännu men just lamineringslinjen är ett väldit enkelt sätt att avslöja piratkopierade Fällknivenkopior på....

Vad tycker jag då om PHK? Jag har använt den en del, såväl rådjur som älg har legat under kniven och den är bra. Mycket bra till och med. Men jag tycker att priset är på tok för högt för en kniv som kommer med en slida som upplevs så billig som zytelslidan, kanske hade det kunnat vägas upp om såväl en zytel som en läderslida levererades till det höga priset på 4400 kr. Kniven i sig är lättarbetad och håller skärpan bra, hur den är att skärpa upp igen har jag inte haft behov av att testa men med tanke på hårdheten så kan det vara lite av en utmaning. Längden är lite av en vanesak, jag är säker på att jag kommer att trivas ännu bättre med kniven när jag vant mig vid dess längd, men som det är nu så skär jag mig lite för ofta med den för att det skall vara riktigt bra...

Jag skulle personligen aldrig kunna tänka mig att köpa den till fullpris, redan 2016 års pris på ungefär 3600 kr tyckte jag var i högsta laget*.

Den som är sugen på en PHK kan tex kontakta Tobbe på Knivbutik så ordnar han fram den.
________________________
*Man kan få två andra highendknivar för samma pris som en PHK och då är det något som inte stämmer.



söndag 28 maj 2017

Pilstork - Pfeilstorch

Länge var människorna förundrade över vart flyttfåglarna tog vägen. Svalorna påstods sovan under isen, djupt nedgrävda i dyn. Detta förklarade varför de så plötsligt bara dök upp på våren, och försvann på hösten. Och storken? Vart tog den vägen? Sov den också under isen med svalorna? Lärkorna och ärlorna däremot, de kröp in hunder hålor under stenar i jorden. Till och med Carl von Linné spokulerade kring detta utan att komma fram till någon förklaring vart flyttfåglarna tog vägen.

Problemet, långt in på 1800-talet, låg i att det saknades metoder att undersöka vart fåglarna tog vägen och vilka rutter de tog. Nyckeln till förklaringen kom under 1800-talet, och den är synnerligen makaber.
Bilden är lånad HÄRIFRÅN

Det var i samband med upptäckten av det som kallas pilstorkar (pfeilstorch) som man i Europa fick indikation på att fåglar företog långdistansflyttning ända till tropikerna. Storkarna hade blivit påskjutna på övervintringslokalerna men överlevt och hade pilarna kvar i kroppen när de nådde sina häckningslokaler. Pilarnas ursprung kunde då härledas till den afrikanska kontinenten. Det första dokumenterade fallet är från 1822 och observerades vid Schloss Bothmer vid staden Klütz. Den storken hade en pil genom halsen, en pil som kom från afrika söder om ekvatorn.
Foto//Photo: (c) Sebastian Köpcke + Volker Weinhold / http://sammlungsfotografen.de/

Till dags datum har 25 pilstorkar registrerats enligt wikipedia, jag har även sett uppgifter om att 35 pilstorkar finns registrerade eller på annat sätt omnämnda i litteraturen. Den pilförsedda storken på bilden ovan dokumenterades i Wittenberg den 21 april 1935, två månader senare hittades den död och togs till vara.

lördag 27 maj 2017

Test: Nieto Trapper

Nieto är en spansk knivtillverkare och denna gång har jag testat deras jaktkniv som heter Trapper. Kniven är 22,5 cm lång varav 11 cm utgörs av bladet. Klingan är av fulltångekonstruktion och skaftet är i ett mörkt träslag, nitat vid tången med rejäla mässingsnitar. I änden på skaftet sitter ett hål för fånglina för den som gillar det.

Klingan är skålslipad och leverras ganska slö så det första man får göra är at slipa upp kniven. Bladet är tillverkat i AN58, ett stål som bara Nieto använder. AN58 är ett enklare rostfritt stål med hög cromhalt och förhållandevis låg kolhalt. Lämplig hårdhet efter härdning är 58-60, kanske något hårdare än jag trodde det skulle vara.
 Kniven kommer i en rejäl och välsydd läderslida.
 Kniv och slida, passningen är bra.
 Eggen var slö vid leverans, vilket Nietos knivar tydligen brukar vara, men inte speciellt svår att slipa upp till godkänd skärpa. Eggen är skålslipad vilket även det underlättar slipningen och är en tydlig markering att det är frågan om en jaktkniv och inte någon vanlig vildmarkskniv. 
 Ett tydligt fingerskydd hindrar fingrarna från att glida ut på eggen.
Nackdelen med ett knäppe långt ner på slidan är att det är lätt att skada lädret när man slipat upp kniven ordentligt...

Jag använde kniven mot slutet av säsongen och är överlag nöjd med den. Den har en bra ergonomi och balans. Den är skön att arbeta med. Att man får slipa upp eggen själv kan jag leva med men jag kan tänka mig att en och annan av mina läsare skulle störa sig på det. Slidan är välsydd och i god kvalitet men inte av en typ jag gillar. Jag kommer antagligen att låta kniven få bo i en slida av danglertyp istället. Det tycker jag är bättre.

Nietos knivar köper man enklast från knivbutik. Modellen trapper kostar strax under 1000 kr.

fredag 26 maj 2017

Vår

Ett par vårbilder. Nu när våren kommit igång på riktigt kan jag acceptera den. Annars har jag allt mer kommit fram till att höst och vinter är mina årstider, och det är jaktens förtjänst....


torsdag 25 maj 2017

Test: Fairbairn Sykes Dolk, en potentiell avfångningskniv

Det där med avfångningskniv är lite av ett eget kapitel. Jag har inte varit tvingad att tillämpa det mer än vid ett handfull tillfällen men det har gjort att jag i vart fall har några åsikter om vad som är bra och lämpligt respektive dåligt och olämpligt på ett slikt redskap.

En avfångningskniv behöver:
1/ vara minst 15 cm lång för att nå in till de vitala delarna på djuret.
2/ den bör vara helt eller partiellt tveeggad, detta för att skära på våda sidor bladet och orsaka så snabb och kraftfull avblodning som möjligt.
3/ den bör ha ett väldigt bra grepp, kraven på greppfasthet är högre på avfångnignsknivar än på flåknivar ch övriga jaktknivar.

I ett knivbyte jag genomförde med en samlare tidigare i år så fick jag med en Fairbairn Sykes kommandodolk. Inte en äkta såklar, de är värda många tusen kronor, utan en modern replika/kopia. Dolken introducerades under andra världskriget och min tillhör modellen third pattern. Såhär ser ritningen ut enligt wikimedia:
Det finns många avfångningsknivar på marknaden. Just nu är brandade kopior på SOG desert dagger det som säljs på var och varannan jaktbutik. Av någon anledning är det ovanligt med moderna varianter på de klassiska tyska stickknivarna hirschfänger, kallas även hjortdolk. Tror inte jag sett någon nytillverkad på svenska marknaden i modern tid.

Även om hjortdolkar som från början är avsedda att döda djur med inte är så vanliga så måste man säga att de militära dolkarna som är avsedda för annat dödande är en bra kompromiss då de är mycket ändamålsenligt utformade.


Min Fairbairn Sykes är tillverkad i Sheffield, den håller inte någon jättehög finish och jag är osäker på stålkvaliteten men jag antar att det är 420 eller något motsvarande dvs ett billigare rosttrögt stål. Något highend stål behöver man inte i en avfångnignskniv med tanke på hur den används, generellt sett rör det sig om ett stick och sedan är det över. Det är inte som med en flåkniv att man arbetar med den många timmar varje säsong. Att bryna upp en god egg var inga problem.

Dolken har tveklöst längd nog för att fungera som avfångningskniv däremot är balansen något man måste vänja sig vid eftersom skaftet är i solid metall och därmed bli balansen hyfsat baktung. Men det är en vanesak. Handtaget har rejält djup på räfflingen vilket gör att man får ett mycket bra grepp, möjligen kan det uppfattas som något tunt om man skall använda den med handskar på sig. Slidan är tunn, nästan lite sladdrig.

Sammanfattningsvis så verkar Fairbairn Sykes stridsdolk vara ett möjligt, ja till och med intressant alternativ till de avfångningsknivar som finns på marknaden. Prismässigt varierar de extremt mycket, de finns från ett par 100 kr upp till flera tusen beroende på var de tillverkas och hur noggran tillverkningen är. Mitt exemplar tillhör de billigare och min bedömning är att de borde duga till ändamålet.

onsdag 24 maj 2017

Råget i kvällsljus

Det är aldrig fel att plocka med kameran vart man än går. Härom dagen hade jag med den på kvällspromenaden med Essa och fick några fina bilder på en sprängtjock råget. Borde rimligen fått sina kid vid det här laget kan man tycka... Och ett par tyskharar som bonus och bevis på fina viltstammar...