Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 16 april 2018

Ode till en blodsugare

Människa: Vem är du?
Fästing: Jag är Döden.
Människa: Kommer du för att hämta mig?
Fästing: Jag har redan länge gått vid din sida.
Människa: Det vet jag.
Fästing: Är du beredd?
Människa: Min kropp är beredd, inte jag själv.
(Fästingen närmar sig Människa]
Människa: Vänta ett ögonblick.
Fästing: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
_____________________________________
Om fästingens vägar att döda:
Borrelia kan man inte komma undan, eller ja, man kan vara uppmärksam och se till att söka läkarvård i tid. Borrelia är en bakterie så boreliainfektioner kan motas med antibiotika, ännu så länge. Har det gått vidare till hjärnhinneinflamation så kan det vara lite lurigare.
TBE är ett virus och är därför svårt att bota. Det kan dock förebyggas genom vaccination. Ger hjärnhinneinflamation. 

söndag 15 april 2018

Hård kritik mot Ekots rapportering om attityder till varg

Tidigare i veckan blev jägarkollektivet, lantbrukare och många landsbygdsboende mycket förvånade över en nyhet som handlade om att folk i varglän var positiva till varg. Problemet var att man varit ohederliga med hur statistiken redovisades, vilket jag kritiserade HÄR.

Jag blev så irriterad över nyheten att jag mailade programmet MEDIERNA, som till min stora glädje tog upp det. Lyssna gärna på de första 15 minutrarna, det är ett mycket bra reportage som inte tar ställning i sakfrågan med som är extremkritiskt till hur statistiken använts.



Intressant i sammanhanget är att Mikael Moilanen i Jaktjournalen skrev en mycket kritisk artikel. Tydligt var att P4 redaktörerna tog åt sig för de gick i svaromål i Jaktjournalen och försvarade rapporteringen. Dagen därpå kom MEDIERNAS granskning. De som står med byxorna nerdragna är de fyra redaktörerna.

tisdag 10 april 2018

Attityd till varg - att förmedla vad folk tycker

Ibland blir jag riktigt trött på hur media förmedlar nyheter. Idag är det en nyhet om attityd till varg i varglänen som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen.

Sveriges Radio har i sveriges vargtätaste områden, Värmland, Dalarna, Örebro och Gävleborgs län låtit Novus fråga 1000 personer per län om de tycker att vargstammen bör öka, är lagom stor eller bör minska. Valmjligheten vet ej fanns också. När nyheten publicerades så valde man att vinkla den som att många är positiva till varg. Såhär lät det i den kortare versionen av inslaget, den längre gick av någon anledning inte att bädda in:



Det låter väl fint. 1/3 vill att vargstammen skall minska och hälften vill att det skall finnas mer eller att vargstammen skall öka. Detta är vad TT tog fasta på i sitt referat och vad som sprids som nyhet i alla tidningar.

Men är det verkligen vad undersökningen säger?

Jag letar lite och hittar fram till P4 Värmland där jag hittar siffrorna som inslaget bygger på:
För Gävleborg är siffrorna liknande, 28% vill ha färre, 11 % fler och 40% tycker det är ett bra antal.

Hade reportern som sammanställde inslaget velat så hade man lika gärna kunnat lyfta fram att inte mer än 1/10  av befolkningen i varglänen vill ha fler vargar medan 2/3 vill ha färre eller tycker att antalet är bra. 

Jämför man dessa resultat med äldre statistik så är tendensen tydlig, acceptansen för varg minskar i varglänen. Det är även färre personer som vill ha fler vargar i denna undersökning än i tidigare.
_____________________
Noterat: I den TT-nyhet som sprids uppges vargstammen vara "250–350 vilda vargar i Sverige" vilket är intressant, spillningsinventeringen visade vecka 14 att man konstaterat DNA från över 300 vargar, och då skall man veta att långt ifrån alla fångas upp i inventeringen.
_____________________
Tillägg: Jag valde att maila SRs utmärkta granskningsprogram medierna och bad dem ta upp inslaget då jag tycker det är vilseledande. Såhär skrev jag:
Hej!
Jag tycker att vargfrågan är intressant och blev därför glad när jag hörde ett reportage baserat på en novusmätning påas i ekot den 10/4. Men jag blev lite förbryllad över vinklingen, den kände jag inte riktigt igen från den statistik jag tagit del av från tidigare attitydundersökningar utförda av SLU.
I reportaget, som även ligger till grund för en TT nyhet som återes i massor av tidningar, lyfts det fram att 1/3 av de boende i varglänen är mot varg medan mer än hälften vill ha fler vargar eller tycker att stammen är bra som den är. Detta är intressant, men väljer en vinkling som gynnar vargen och ger intrycket av att en majoritet är positiva till varg. Men kikar man på den statistik som ligger till grund för reportagen (finns på de lokala P4 kanalerna) så ser man helt plötsligt att statistiken ser ut ungefär såhär, lite varierande beroende på om det är värmland, dalarna, gävleborg eller örebro län:
Vill ha färre vargar: 30-38%
Tycker att antalet varg är bra som den är: ca 40%
Vill ha fler vargar: 11-14%
Vet ej: 10-20%
Nyhetsvinklingen hade lika gärna kunnat vara att 1 av 10 i varglänen vill ha fler vargar medan 75% vill ha färre eller tycker att det räcker med de som redan finns. Iställe lyfter de fram att det framför allt är äldre personer som är negativa till varg...
Varför valde ekot den vinklingen man gjorde?
Jag tycker inte nyheten var objektivt framförd. Den valde tydligt ett perspektiv som ligger närmare Svenska Rovdjursföreningens och Naturskyddsföreningens verklighetssyn än den som faktiskt råder i de undersökta varglänen. Den gav ett intryck av att andelen befolkning som vill ha flr vargar är större än den egentligen är. Ärligast hade naturligtvis varit att inte klumpa ihop några kategorier utan redovisa dem var för sig, tre kategorier är tillräckligt få för att det skall låta sig göras.

Jägarnas Riksförbunds policy: låt viltet svälta

Ibland sätter man kaffet i vrångstrupen när man går igenom jaktpressens flöde. I förra veckan skedde detta igen.

Det hela handlar om Jägarnas Riksförbunds nya utfodringspolicy som jag inte kan förstå hur någon jägare med viltets bästa i fokus kan ställa sig bakom. Jaktjournalen rapporterar om det hela, jag har inte hittat själva dokumentet eller någon som helst information via Riksjägarnas officiella kanaler.

För Jaktjournalen berättar Riksjägarnas ordförande Solveig Larsson:
– Styrelsen har resonerat utifrån att vilt är vilda djur som ska förvaltas efter deras naturliga förutsättningar och det gäller att utgå ifrån lokala markägares perspektiv. Utfodring är inte rätt sätt att skapa sunda viltstammar, säger Solveig Larsson, ordförande i Jägarnas riksförbund.
Trots stort snödjup och en lång vinter på många håll i Svergie så vidhåller Larsson ståndpunkten:
– Det viktigaste nu är att lämna djuren i fred* så de inte stressas onödigt. Våra insatser kan göra mer skada än nytta. Det finns många bottnar i detta. Jag tror att man får acceptera att det ibland blir stränga vintrar som påverkar viltstammarna. Det är ju vi människor som bidrag till att skapa stora viltstammar och då blir naturligtvis dippen större när väderförhållandena blir tuffa som i år. Om man ska göra någon insats så skulle det vara att vintergallra sina skogar. Då får älgen ett naturligt foder, säger hon.
Riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson kompletterar:
– Vi har velat formulera ett dokument som belyser de stora problem som finns med utfodring. Vi vill att jägare och markägare ska eftersträva sunt förnuft. Det är viktigt att poängtera att vilda djur är just vilda.
Detta kan bara läsas på ett sätt: Jägarnas Riksförbund anser det rätt att vilda djur skall dö av svält. Att viltstammarna skall regleras av svält är i mina ögon en mycket märklig inställning från en jägarorganisation. 

För mig är en sådan policy och sådna uttalanden helt oacceptabel. Vilt skall regleras genom jakt inte svält!
___________________
*lämna djuren i fred, det måste innebära att Jägarnas Riksförbund är emot jakt när snön fallit.
___________________
Läs mer om Jägarnas Riksförbund:
Jägarnas Riksförbund och deras vargpolicy - ett dubbelt budskap som innebär en sak när medlemmar värvas och något annat i praktiken.
Jägarnas Riksförbund har stora fina ord när det gäller bland annat vapen men deras remissvar saknas när regeländringar föreslås och debatteras.

måndag 9 april 2018

Vargar som dör

I helgen kunde vi i kvällspressen i realtid följa hur länsstyrelsen och räddningstjänsten i Värmland (Säffle) försökte rädda en varg som gått genom isen. Det lyckades inte utan vargen drunknade. Det unika i detta sammanhang är att det hela upptäcktes samt att det inte automatiskt upprättades en anmälan om grovt jaktbrott när det konstaterades att vargen var död. Hade en varg hittats under isen vilken annan gång som helst så hade jägare genast beskyllts för rovdjurshat och tjuvjakt.....

I fredags var norska myndigheter inne i Letjennareviret. Där hittades en död varg, samma varg som så sent som i januari radiomärkts. Vargen hade dödats av andra vargar rapporterar Kristoffer Clausen på facebook.

Två naturligt döda vargar på mindre än en vecka, det är en hyfsat stor andel av de vargar som dör varje år i skandinavien.

Båda dessa händelser från den senaste veckan är exempel på att vargar dör naturligt. Andra vanliga dödsorsaker är att de dör i sviterna av skador de ådragit sig när de jagat älg, skabb är inte heller något ovanligt. För jägaren är detta självklart, vi ser inte naturen som god eller ond utan som den är och då innehåller den faror. Andra kan inte se naturen på det viset, de ser skabben som något som lätt läker ut* och älgsparkar förekommer knappt. Men när man sett ett skabbangripet djur som skrapat sönder sig och nekros börjat inträda i de sönderkraftsade såren och känner stanken av ruttet kött så förstår man att det inte är något att leka med. Ser man hur en älghund mår, trots veterinärvård, efter en älgspark så inser man att de skadorna lätt leder till döden, om inte direkt genom skadorna så indirekt genom svaghet som leder till svält. Sedan kan man fundera på var en döende varg lägger sig. Många djur går undan när de är på gång att dö. Då kan man fundera på hur många naturligt döda vargar som aldrig hittas. Vargar som bara försvunnit och som jägarkår, samer och lantbrukare anklagas för att ha dödat illegalt.
_________________
*Länsstyrelsen i Södermanland har på eget initiativ tagit beslut om skyddsjakt på en kraftigt skabbangripen varg. Från vargvärnarkretsar (div FB grupper) hörs kritik. Vargarna brukar ju tillfriskna, eller så är det bara att fälla den med bedövningspil, schamponera den och släppa ut den igen...

torsdag 5 april 2018

Test/modifiering: EnZo necker

För ett tag sedan köpte jag en EnZo necker med skandislipning i 12C27 rostfritt stål. Jag köpte bara bladet, inte den skaftade varianten med slida. När bladet legat till sig så fick jag inspiration till hur det skulle skaftas.

Jag valde att använda bagghorn till skaftet. Det är ett material som man ser väldigt sällan i knivsammanhang, eller i hantverk över huvud taget. På sin höjd hittar man det i äldre kammar. Bagghorn, liksom gethorn och kohorn, är inte helt lätt att använda. Först får man grovt såga till bitarna sedan koka dem för att göra dem mjuka och formbara varefter man sätter dem i spänn så de blir platta. När väl det är gjort så är materialet lätt att hantera och arbeta i. Nitarna gjorde jag av rävtänder. Jag sydde en slida av fickmodell. Passar bra i fickan eller ryggan.

Själva kniven är liten, 15,5 cm lång med knappt 3 mm tjockt blad. Den lämpar sig för småviltjakt eller som korvkniv. Lättare friluftsaktiviteter kan klaras med kniven, ryggen verkar skarp nog för att fungera bra till tändstål.

Kniven finns i lite olika varianter. Den finns med skandislipning eller full flat grind (slippad hela vägen upp till ryggen). Fabriksvarianten kostar mellan 480 och 600 kr. Den finns i antingen Sandvik 12C27 eller X55CrMo14. Den finns med läderslida eller kydex. Handtagen kan vara i trä, tex masurbjörk, eller micarta (flera färgvarianter finns). Är man ute efter en liten fastbladskniv så är den ett mycket bra alternativ. Nedan min kniv när den blev klar:




onsdag 4 april 2018

Kall påsk

I påskas var vi i Bohusläns skärgård. Tanken var att ha det trevligt och vara på plats för havsöringspremiären. Förvisso var vädret fint men det var kallt. Ytvattnet på vikarna frös varje natt. Under sådana förutsättningar är havsöringsfisket bara för de allra mest inbitna och dit räknas inte jag. Jag är nöjesfiskare, inte fanatiker....
 Månen hade precis passerat full men var stor och fin.

 Svangens fyr i Kosterhavets nationalpark i solnedgång.

 Barnen och deras kusiner tände en rislykta för sin morfar och mormor. 
 Rislyktan hade bambukonstruktion och bryts ner helt, det var alltså inte varianten med metall.
 Essa vädrar, skulle tro att en mink passerat på berget en liten bit bort.
Mycket fågel i vikarna.