Eftertankens kranka visshet - (mp) och jägarna

Det är ingen hemlighet att jägarkåren misstror (mp). Prat om att förbjuda hageljakt, grythundsjakt, fällfångst (levande),  flyktskytte på fågel samt en större vargstam räcker och blir över för att den absoluta majoriteten av alla jägare skall backa. Tydligen har man i (mp) nu till slut insett att man skrämmer bort och håller på att göra landsbygdsborna i allmänhet och jägarna i synnerhet till sina fiender. Detta blev tydligt i samband med (mp)s kommundagar i Karlstad.

(mp)s gamla språkrör, Peter Eriksson, har insett detta och riktar kritik mot hur valkampanjen utformades och indirekt mot hur politiken bedrivs. Peter Eriksson säger till Aftonbladet:

– I den här valrörelsen vände vi oss till en för snäv målgrupp. Det handlade mycket om unga kvinnor i städerna som är på sociala medier. Det innebär att man väljer bort till exempel män på landsbygden. Man måste tala till människor i hela landet, det har vi varit för dåliga på, säger han.

Enligt Eriksson har partiet stor potential att växa även utanför städerna. Men då måste det till nya metoder.

– Man måste till exempel kunna tala med jägare på ett mer positivt sätt. Många av dem som är intresserade och är ute i naturen är jägare och fiskare. Där har ju Isabella Lövin till exempel vänt sig väldigt mycket till fiskare. Men vi måste kunna vända oss till jägare också på ett mycket mer positivt sätt än vad vi gjort.

Detta utvecklas i en intervju med Svensk Jakt:

Peter Eriksson, som själv är landsbygdsbo och jägare, ser stora brister i sitt partis kommunikation med människor på landsbygden.
– Fortfarande bor många människor i små orter och på ren landsbygd. Många lever nära naturen med arbete, jakt och fiske. Vi måste kunna prata med de människorna, och inte bara ha konflikter, säger Peter Eriksson.
Han menar att landsbygdsbor som vistas mycket i naturen egentligen borde tillhöra Miljöpartiets kärnväljare, eftersom det finns starka gemensamma intressen.

 Nu är det egentligen inte där skon klämmer. Problemet för (mp) är att miljöfrågorna kidnappats av djurrättsrörelsen. Samt att man inte fattat att det innebär ansvar och kompromisser att sitta i regeringsställning, till skillnad från att vara i opposition.

En som verkligen inte förstått (mp)s problem hos jägarna är Per Gahrton.

Jag har aldrig kritiserats för detta (att vara jägare, min anm) inom MP, aldrig sett ett ”jaktfientligt” agerande av MP. I MP:s partiprogram heter det:
Det är viktigt att det ekologiska perspektivet sätts i fokus vid jakt och att naturvårdsintressen får företräde. Även djurskyddsaspekter ska beaktas. Jaktformer som utsätter djur för onödigt lidande ska inte vara tillåtna. Sverige ska hysa långsiktigt livskraftiga stammar av de fyra stora rovdjuren: varg, lo, björn och järv.

Problemet här är den långt drivna djurskyddsaspekten vilken i djurrättsaktivismens namn får de i inledningen beskrivna konsekvenserna. Vidare skriver Gahrton:

Jag tror det är få seriösa jägare som anser att den här sortens marginella åsiktsskillnader betyder att MP ”hatar” alla jägare. Sanningen är att det vimlar av jägare i MP:s medlemskår.

Men detta går ju stick i stäv med vad partikollegan Peter Eriksson säger. (mp) har svårt att nå fram till jägarna och landsbygdsboende...