I morgon: Stjärnklart

I morgon släpps Lars Wilderängs nya bok, Stjärnklart. Det är första delen i en planerad trilogi.

Jag fick förtroendet att över jul och nyårshelgen läsa igenom hans manus. Lars trodde att det fanns bitar som jag kunde komma med konstruktiv kritik på. Jag hoppas att han fick vad han var ute efter trots att jag inte kände att jag hade så mycket att tillföra annat än på detaljnivå och i form av glada tillrop.

Men vad handlar den om? Jag lånar förlagets lilla teaser för att beskriva det:

Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefoner som har lämnats in på reparation. De är stendöda. I villaidyllen söder om Göteborg blir Magnus Svensson strandsatt när bilen plötsligt slutar att fungera, han sätter sitt hopp till tågtrafiken. Men var är tåget? Mataffärerna töms på mat och inga nya leveranser är i sikte. Filip Stenvik har survivalism och prepping som hobby vid sidan av jobbet som barista på Söder, men är han verkligen förberedd på att låta hobbyn bli verklighet? På Karlsborgs flygplats står elitsoldaten Gustaf Silverbane redo för utlandsinsats när ett eldsken fyller himlen. Samtidigt gör programmeraren Anna Ljungberg en upptäckt som hotar att förändra förutsättningarna för allt mänskligt liv på jorden. Eller är det redan för sent? Efter ännu ett strömavbrott förändras allt. Den mörka hösten går in i en stjärnklar vinter där kaos råder och få överlever. Stjärnklart är första delen i en ny efterlängtad serie från Lars Wilderäng, som innan skrivit två säkerhetspolitiskathrillers Midvintermörker och Midsommargryning.

 Lars lånar effektivt in händelser från internationella oroshärdar och sätter dem i ett svenskt sammanhang. Eller ja, i ett sammanhang där Sverige så som vi är vana att se det bryter samman. Det blir en jobbig, spännande och bitvis mycket obehaglig skildring. Lars är inte för att moralisera. Folk är vad de är, vi har en skvätt ondska och en skvätt godhet i oss allesamman. Kombinerat med naivitet/oskuldsfullhet eller opportunism så växer endera egenskap. Det sker med karaktärerna i boken, de växer åt olika håll. Vissa kommer man att ogilla, rentav frukta, andra väcker sympati. Här kommer jag lite smått att tänka på Stephen Kings gamla katastrofroman Pestens tid som hanterar karaktärerna på ett liknande vis även om det goda och det onda i den berättelsen är löjligt övertydligt. En nyutkommen bok på liknande tema är Jana Vagners suveräna Ön, som jag just nu håller på att läsa. Den har mycket stora likheter med Wilderängs kommande bok även om den har en annan ingång och ett annat fokus så blir skildringen av det sammanfallande moderna samhället i de båda böckerna väldigt intressanta att läsa parallellt.

Sammanfattningsvis. Skall ni läsa en bok i höst så tycker jag att det skall bli Lars Wilderängs Stjärnklart. Skall ni läsa två så tar ni Jana Vagners Ön som andra bok. När ni läst dem förbereder ni en BOB som snabbt kan läggas i en BOV för att ta er till er BOL.