Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 23 oktober 2013

Eftertankens kranka blekhet

Hamlet, av William Shakespeare i Hagbergs översättning:
Så gör oss samvet till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankans kranka blekhet öfver,
Och företag af merg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.
Så här i efterhand är det lätt att vara efterklok. Det är lätt att i backspegeln se vad som komma skulle.Jag tänker nu, åter igen på vapenutredningen. Så här i efterhand är det lätt att se tydliga indikationer på vilka förslag som skulle läggas. En av de inblandade experterna var polisens Claes Johansson. Han skrev redan 2008 en artikel på Newsmill som är intressant att granska idag, den pekar nämligen tydligt ut vartåt polisen ville att vapenlagen skulle böjas i framtiden. Så när man nu ser artikeln i ljuset av 2013 års vapenutredning framstår den som något av ett järtecken.

Johanssons Newsmisslartikel har udden riktad mot Sveriges Vapenägares Förbund. Johansson jämställer SVF med amerikanska NRA. Kritiken är egentligen inte substantiell utan går ut på att Johansson inte gillar att SVF i alla lägen ställer upp på den presumtive vapenägarens sida och driver alla ärenden så långt det går, detta inklusive JO och JK anmälningar. Johanson menar att detta är meningslöst och att alla anmälningar avskrivs. Vilket i dagsläget är en sanning med modifikation. Polisen sköter nu sin licenshandläggning så dåligt att JO faktiskt valt att ta upp problemet till granskning. Man tycker uppenbarligen inte att polismyndigheten sköter sin myndighetsutövning på ett vederbörligt och rättssäkert sätt.

Det var den delen av Johanssons artikel. Sedan finns det en annan del. En del som visar att Johansson tycker att sportskyttet skall vara statiskt, att det inte får utvecklas och finna nya former. Detta visar han tydligt när han skriver:
Under mina år på Rikspolisstyrelsen skedde det en förändring i Sverige i inställningen till vapens utssenden och vapenutövning.  Till stor del är det det så kallade actionbetonade skyttet som ökar, en skytteform som närmast kan liknas vid militära och polisiära tjänsteskjutningar och som ofta går ut på att nedkämpa mål.
De senaste åren har det också blivit populärt med kortpipiga vapen, något som Rikspolisstyrelsen varit starkt kritisk till men som Vapenägareförbundet backar upp.
Det som Johansson i förtäckta ordalag kritiserar är dynamiskt skytte, IPSC. Att skjuta i denna form är uppenbarligen inte seriöst, eller hur skall man tolka denna mening av Johansson, den följer direkt på ovanstående citat och innebär att det "actionbetonade skyttet" inte är seriöst:
Jägare och seriösa målskyttar utgör inget problem. .
Därefter följer en svada om att läkarna är dåliga på att verkställa sin skyldighet att anmäla olämpliga vapeninnehavare. Där kna jag bara instämma, jag skrev för övrigt följande i mitt remissvar på Vapenutredningen (det var nämligen något jag tyckte att man missat i utredningens förslag):
2.       Bakgrundskontrollen av de som söker vapenlicens måste öka. Det måste göras bakgrundskontroll mot såväl belastningsregister som SÄPOs register. Kraven kan inte vara lägre för civilt innehav av vapen än för att t.ex. bli soldat eller hemvärnsman.  Sökandes make/maka/sambo skriven på samma bostad bör också bakgrundskontrolleras, att en make/maka till en grov brottsling kan beviljas vapenlicens är naturligtvis tveksamt ur samhälleligt säkerhetshänseende.
3.       Lagen om läkares skyldighet att anmäla till polis när en patient är olämplig att inneha skjutvapen måste tillämpas med självklarhet och inte som idag endast i undantagsfall.
Det jag inte kan förstå är varför man inte väljer att bättre kontrollera vilka som beviljas vapenlicens istället för att bara införa tekniska restriktioner så som man gör i vapenutredningen. Att man helt missar de illegala vapnen är egentligen en annan diskussion, utredningen är politisk och syftar till att minska mängden vapen i samhället och inget annat. Vilket utredaren själv var väldigt tydlig med när hon igår intervjuades i Rapport:


Några citat från TV-inslaget belyser problemet med utredningen:
– Jag vet inte riktigt, jag tycker väl att de sparkar på fel folk så att säga. De borde väl angripa den brottsliga delen först istället för att gå på oss som håller på med det som idrott, säger Thomas Mildén, en av skyttarna.
 Även Erik Lakomaa intervjuas:
– Vi kan idag se att det är extremt ovanligt att tidigare legala vapen används vid brottslighet, det handlar om något enstaka fall om året. Det kan inte i någon rimlig mening sägas vara ett stort problem, säger Erik Lakomaa.
 Utredaren själv säger:
– K-pistar och automatvapen som sådant är så väldigt farligt. Om man tittar i omvärlden på skolskjutningar så har du tillgång till ett sådant vapen kan du orsaka väldigt, väldigt stor skada väldigt snabbt, säger Doris Högne Rydheim.
Vilket är fel. K-pistar och automatvapen är inte farliga, men de kan vara det i fel händer. De svenska vapenförvaringsreglerna gör att det sällan sker och om man tar hänsyn till mina två förslag i mitt remissvar så kommer man åt ett flertal riskpersoner och kan hindra dem från att få tag på vapen. Att det vid skolskjutningar väldigt sällan använts k-pistar och automatvapen är en helt annan sak. Det är andra vapen som använts där. Däremot har vi ett par massakrar i sverige där automatvapen använts. Mattias Flink använde sitt tjänstevapen (AKS + pistol m/88), honom hade man kommit åt om psykologen agerat annorlunda. Thommy Zetraeus som mördade fyra personer på Stureplan 1994 hade en illegal automatkarbin stulen i Norge, vad gäller honom så är det åter så att det är frågan om att insmugglade illegala automatvapen är problemet.

Så om vapenutredningens syfte var att minska antalet illegala automatvapen och enhandsvapen i Sverige så skulle fokus legat på hur tull och polisen arbetar, inte på tekniska detaljer som det nu resulterade i. När detta skrivs pågår en presskonferens i Göteborg med justitieministern och stadens politiker. Vi får väl se om den resulterar i politiska floskler och snömos med krav på strängare vapenlagar eller om man faktiskt väljer att se till problemen - segregation, arbetslöshet och Schengenavtalet (med tillhörande nedmontering av tullverksamheten).

Så låt oss avsluta med Tage Danielssons variant på blogpostens inledning:
Först när helvetet gör stjärten stekhet
kommer eftertankens kranka blekhet.
Säll är den som har till rättesnöre
att man bör nog tänka efter före.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar