Kvalitetsjournalistikens död?

Jag läser en artikel i DN med ett par dagar på nacken. Artikeln är skriven av Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för SvD och tidigare chef för SR. Det är en hård kritik som levereras. Den sammanfattas kärnfullt mot slutet med följande rader:

Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt. Kommersialiseringen och ekonomismens primat råder i varje por av samhället. Public servicekommittén lade fram sitt betänkande i september förra året. Dess förslag innebär, med rimliga ekonomiska antaganden, att Sveriges Radio fram till 2019 ska spara bort 200 journalister.

Jag kan bara säga att jag inte är förvånad. Jag har upprepade gånger varit inne på liknande tankegångar här på bloggen. Några exempel:

För ett par månader sedan tog Expressen upp temat tjuvjakt. Man utgick från BRÅs gamla (och rätt kritiserade) rapport, men egentligen gjorde man inte ens det. Man snodde en (lika o-bra, men i alla fall egen) artikelserie från ÖP tämligen rakt av! Hur som helst, det var tendentiöst och okritiskt. I båda fallen.

Att media helt okritiskt sväljer alla rapporter om tjuvskjutna vargar är rätt intressant. Vargarna visar sig vara allt möjligt, och endast i undantagsfall faktiskt vargar.

Sedan kan man fråga sig varför rapporteringen kring varg ser ut som den gör. För den är näpperligen vare sig speciellt objektiv eller nyanserad. Man sväljer allsköns påståenden helt okritiskt och vidarebefodrar dem, bara för att det oftast står SNF/Mikael Karlsson som avsändare. En högre andel av sveriges journalister än sveriges befolkning sympatiserar med (MP) och (V), vilka båda är vargokritiska partier.

Som journalist måste man ta till sig fakta när någon visar att man har fel. Inte gå i försvarsställning och hålla fast vid det som bevisligen är tokigt!

Nåja. Att observera att journalistiken har sina brister är jag knappast ensam om. Men jag tycker att fler borde läsa äldre tidningsartiklar, speciellt från DN, för att se vad kritiskt analyserande journalistik faktiskt kan vara. Att verkligheten med krav på omedelbar publicering och ingen tid för eftertanke i dagens extrema mediahets skapar en svår arbetssituation borde snarare ses som en utmaning än som ett svepskäl att inte göra ett gott arbete. Då blir magasin som Filter en lisa för själen. Även om det smyger sig in dålig journalistik även där.