Fördommar om varg och jägare

I förra veckan hade Mikael Jägare (jaktfilm.se)en insändare angående varg i vårt lokala reklamblad. Insändaren var saklig och handlade mycket om vilken inställning politikerna har till varg och vad man tänkt göra för att förenkla för befolkningen om det blir en vargetablering i området. Det är trots allt ett område med många jägare och många smågårdar med får. Givetvis fick han mothugg. Och inte handlar svaren om sakfrågan utan som vanligt när varg diskuteras handlade svaren om något helt annat.

Det första svaret (Thomas Larson, mp) innehåller det vanliga upplägget, att först dissa motståndaren: "Jag brukar normalt inte svara på insändare som är på den nivån Mik­ael Jägare skriver" för att sedan som vanligt koma in på att man accepterar varg bara man lär sig mer om dem samt att på andra håll kan man minsann leva med massor av  vargar och det är då rakt inga problem. Vargen är inte heller farlig konstaterar Thomas Larsson.

Min kommentar till detta är att man måste ta folks oro på allvar, annars kommer man aldrig någonsin få acceptans för vargen. Att acceptansen ökar med ökad kunskap är fel, vilket undersökningar från SLU visar. Jägare och djurhållare i varglän har en högre sakkunskap om varg än gemene man och är betydligt mycket mer kritisk till varg. Att vargen inte är farlig är också nonsens. Det är inte ofta olyckor händer men nog fasen är vargen farlig, den har potential till oerhört mycket våld och människor i västvärlden har dödats av vilda vargar de senaste åren.

Det andra inlägget är ett riktigt sluggerinlägg. Det är så dumt, fördomsfullt och fullt av felaktigheter att jag för skojs skull citerar det i sin helhet (läs det ej om ni har högt blodtryck) och lämnar det okommenterat:

Jägare vill inte att vår svenska fauna skall finnas fullt ut, särskilt vargen är hatad av dem. Jägare vill ha ensamrätt på allt vilt, de tänker aldrig på oss som vill ha en varierad fauna i vårt land. Det är faktiskt en lisa för själen att få se vilda djur i vår natur, jag tycker att det är min rättighet. Vilda djur kan orsaka ekonomiska ”skador” för vissa personer, men det må­ste ju gå att lösa och det gör det om de drabbade inte låter sig styras av girighet, det vill säga att överdriva kostnader.
Ibland kan det tyckas att en del jägare bara drivs av lusten att döda utan tanke på andra människors rätt att få uppleva en natur med vilda djur. Jag har tyvärr dålig erfarenhet av jägare.
1. Det ligger tomma brännvinsflaskor vid älgtornen.
2. Lerduveskräp överallt.
3. Älgtornen finns alldeles nära vägen där folk kör, går, och cyklar.
4. Man blir rädd när jakten börjar, ”får inte vistas i markerna under jakten”, då ”får man skylla sig själv” om det händer en olycka.
5. Jakthundar som biter ihjäl mina hönor, ankor och kaniner.
6. Jakthundar som springer på vägar och man riskerar att köra på dom, vilket jag absolut inte vill, det är hemskt att behöva vara rädd för det under jakttider, som aldrig tar slut.
7. Jag vill inte betala skattepengar cirka 50 miljoner/år till en så destruktiv rörelse som jägarförbundet är för djuren.