Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 30 oktober 2012

Onyanserade artiklar i ÖP om jaktbrott

 Jämtländska ÖP har de senaste dagarna kört en serie artiklar om jaktbrott. Jag upplever artiklarna som inaktuella då de bygger på en gammal och rätt märklig rapport från Brottsförebyggande rådet. Jag har flera gånger kritiserat rapporten i fråga då den bygger på anmälda brott och inte tar hänsyn till om det finns naturliga förklaringar eller ej bakom det som anmälts. Detta blir problematiskt i en situation då människan av idag generellt har extremt svårt att förstå vad de ser. T.ex. finns det i statistiken över anmälda jaktbrott gott om döda tamdjur vilka misstagits för stora rovdjur, men där finns också slaktrester av älg som okunniga medborgare och poliser tagit för vargskinn..... Att rovdjuren har en typ 10%-ig naturlig dödlighet är inte heller något man brukar tala om när rovdjur och tjuvjakt diskuteras, inte heller att sändare kan sluta sända av helt naturliga skäl - att tjuvjakten på varg minskat nämns inte heller. Ett bra exempel på hur konstig diskussionen är inser man om man kikar på dödsorsaken för obducerade vargar, perioden 2010-11 såg dödsorsaksstatistiken ut som följer:

47% licensjakt
22% skyddsjakt
15% trafik
6% angrepp (§28)
4% skada/olycka & skadat/avlivat (inkl polisbeslut)
3% ej fastställd
2% nedsövning
1% illegal jakt

 Att tjuvjakten är ett betydligt mer omfattande för klövvilt än rovvilt nämns inte heller. ÖP verkar tro att tjuvjakten är mest utbredd i norrland, men så verkar det inte vara. I jägartäta områden i södra Sverige är den avsevärt mycket större än i norra Sverige. Inte minst gäller det skåne och sörmland.

Jag menar alltså att ÖP i sina artiklar inte är kritiskt granskande utan baserar hela sitt resonemang på BRÅs rapport. Man har underlåtit att följa upp och kontrollera data. Man har helt okritiskt accepterat frustrerade åklagares och polisers uttalanden. 

Men vad skriver man då? I en artikel om hur svårt det är att få folk fällda för jaktbrott kan man läsa:
Även järv och lodjur tycks försvinna i oförminskad takt inom länets gränser. Den lilla vargstam som finns får rennäringen skyddsjaga vid behov och nästan alla djur som myndigheterna obducerat i de fallen, bär skador som vittnar om att det inte är första gången de jagats. Många av fällorna som länsstyrelsens naturbevakare hittar ute i skog och mark är inte bara olagliga. De är även välanvända.
 Nyckelordet här är tycks, att det finns många förklaringar till att rovdjur dör nämns såklart inte. Och att det finns politiska beslut om att vargen inte får störa rennäringen nämns givetvis inte..

BRÅ skapar i sin rapport fyra typiska profiler för tjuvjägare. Dessa lyfter ÖP fram med följande ord:
1. Djurhållaren
Drivkraft: skydda sina djur. Han har tamdjur och upplever rovdjuren som hot mot sina djur. Gruppen innehåller lantbrukare och renskötare och får ofta ett stort stöd för vad de gjort. De blir symboler för en orättfärdig rovdjurspolitik. Lantbrukaren vill skydda sina inhägnade djur. Rennäringens problem med rovdjur är speciell då renarna inte är inhägnade utan rör sig på stora ytor. Det ser inte ut som skyddsjakt om djuret har jagats ikapp och sen dödats.
2. Livsstilaren
Drivkraft: starkt jaktintresse. Hans kunskap om jakt och natur är stor och är inte alls nöjd med myndigheternas arbete med rovdjursfrågor. Jakten är ett viktigt inslag i hans liv, speciellt när han är arbetslös. Den illegala jakten sker ofta i samband med legal jakt. Hans förmåga att dölja brottet antas vara stor.
Det finns två undergrupper, en med kriminell belastning som kan vara våldsbenägna (min kommentar - hur har dessa fått vapenlicenser ÖHT?), en grupp med socialt etablerade personer med ett betydande vapeninnehav. Myndighetspersoner känner frustration att man inte lyckas lagföra personer inom denna kategori.
3. Statussökaren
Drivkraft: prestige. Han lägger gärna ner mycket pengar på utrustning. Ett rovdjur kan fällas under legal jakt. Han tar gärna troféer. Illegalt dödade rovdjur saknar ibland bestämda delar av kroppen.
4. Affärsmännen
Drivkraft: ekonomi. Han handlar med utrotningshotade djur. Kan ha yrkesmässig jakt med inbjudna, betalande jaktgäster som har två ekonomiska fördelar, jaktgästerna som betalar för att skjuta ett rovdjur, dels att slippa rovdjuret ses som ett störningsmoment mot den jaktnäring som man själv bedriver, exempelvis på rådjur.
I mina ögon förefaller detta vara väldigt konstiga karaktäriseringar. Kategorin "djurhållare" förstår jag att den finns, inte minst före ändringen av §28, men frågan är hur relevant den kategorin är för senare år. Här kan man ifrågasätta aktualiteten i artikelns källa - BRÅs rapport. Livsstilaren finns antagligen men notera min inskjutna kommentar, de två sistnämna kategorierna låter rätt märkliga.

En tredje artikel glorifierar länsstyrelsens naturbevakare. Men frågan är vems intressen de går. Det finns exempel på naturbevakare som medvetet underlåtit att rapportera in vargföryngringar. Åtskilliga naturbevakare uppges ha kopplingar till organisationer som tar ensidig ställning för en stor vargstam. Men borde inte naturbevakaren vara neutrala? Inte minst om han/hon skall agera polisiärt, vilket de i vissa fall har befogenhet att göra! Att ställa några kritiska frågor till naturbevakarna hade varit en smal sak, men syftet med ÖPs artikelserie verkar inte vara kritisk och neutral journalistik! Det hela avslutas med en onyanserad ledare ett par dagar senare.

Att belysa tjuvjakt är viktigt, precis som att belysa annan brottslighet. Men det måste göras med ett kritiskt öga till de källor man använder. Man måste söka förklaringar till de siffror som finns och inte blint köpa olika intressenters uppgifter, vilka givetvis presenteras med ett bakomliggande syfte! En tidning måste med andra ord söka egen fakta och inte bara svälja det som serveras - då kan det aldrig kallas god journalistik.

Det är inte uttalat att artiklarna har ett samband med de nyligen presenterade målen för vargstammen, men det är nästan så man undrar om det inte är det som ligger och pyr i bakgrunden.

1 kommentar: