Sweet Jesús

Söte Jesús vilket utbrott av koncentrerat jakthat som mötte DNs läsare i morses. Jesús Alcalá utdelade en serie rallarsvingar och ett och annat försök till pungspark på Svensk Jägareförbundet. Ni som inte vet vem Alcalá är kan börja med att scrolla till botten av blogposten innan ni fortsätter att läsa.

Inledningsvis måste jag bara framhålla att jag först inte blev riktigt klar över varför Alcalá ger sig på Svenska Jägareförbundet. Vad har han att vinna på det? Är det en del i något personligt engagemang ungefär som fd överåklagaren Sven-Erik Alhems kritik mot jägare samtidigt som han stöder rovdjursföreningen? Eller håller han på att genom sluggerdebatt försöka återupprätta sitt ideologiska anseende? Nåja, lite längre ner avslöjas det vad som antagligen är en av Alcalás drivkrafter.

Inledningsvis skjuter(!) Alcalá in sig på Jägareförbundets allmänna uppdrag, vilket för 2011 uppgick till 50,5 mkr. För detta skall Jägareförbundet med Alcalás ord:

 tillhandahålla ”objektiv information” i jaktfrågor. Informationen ska ges till allmänhet och markägare, till jägare och myndigheter och den kan uttryckas i form av ”objektiva yttranden” i enskilda ärenden, exempelvis vapenärenden. Därtill ska förbundet medverka till korrekt informationsspridning av myndighetsbeslut om stora rovdjur.

Vad man faktiskt åstadkommer för pengarna berörs egentligen inte i artikeln. Alcalá glömmer bort den ofta refererade vilt och vetande på hemsidan, han missar att sveriges jägare är den del av befolkningen som har den största objektiva kunskapen om stora rovdjur bland svensk allmänhet. Näe, istället skjuter han in sig på jägareförbundets blogg (som för övrigt är medlemsfinansierad) där han rycker enskilda meningar ur sitt sammanhang för att på detta vis lägga misskrediterande ord i munnen på de tjänstemän som skriver:

Hans lösning är att ”rensa bort” en hel skara tjänstemän, som är ”reliker som inte har endera kunskap eller vilja att göra som man är tillsagd” (4/2 2011). Själv är han fascinerad av ”the italian way” att förvalta rovdjur. Det betyder: ”man skiter fett i vad myndigheterna säger”. Ska vi jägare fråga Naturvårdsverket är det kört, skriver han och tycker att man ska ”sköta sig själv och skita i andra”. Och ska han vara fullständigt ärlig så måste han ”konstatera att det är med italienska förebilder vi kommer att förvalta lodjuren i Sverige framöver” (17/2 2011).

Som riksjaktvårdskonsulent månar han om jägarkårens tillväxt och ger gärna råd om hur barn bör skolas in i jaktlivet. Grytjakt på grävling är ”en finfin introduktion för de små på Dianas stigar”. Själv tar han sin sjuårige son på nattliga grävlingsjakter. ”Jag minns hans första grytjakt, vi sköt tre grävlingar i samma gryt en sen kväll och det var såväl dramatik som briljanta hundjobb inblandade.” (9/8 2010).

Det sista stycket, det om jakt, avslöjar med om Alcalás urbana hemvist än något annat. En urbanitet som gör att man kan misstänka att det närmaste Alcalá kommit omhändertagandet av ett skjutet eller slaktat djur är Östermalmshallen. Åter ser vi i DN ett tydligt exempel på det ökande avståndet mellan stad och landsbygd, hur klyftorna ökar och oförståelsen för hur saker och ting går till i verkligheten i naturen blir allt mer utbredd. Vi kan se ett tydligt förakt för jakten som företeelse.

Förutom dessa rallarsvingar ger sig Alcalá i kast med Jägareförbundets historia och försöker dikta fram en smutsig byk. Han faller själv för Goodwins lag när han skriver:

Det allmänna uppdraget härrör från 1938, något som förbundet hänvisar till redan på första sidan i årets rapport. Förebilden var Tredje Rikets jaktlag. Bakom lagen, som kopplade en enskild organisation – Tyska Jägareförbundet – till statsförvaltningen och gav organisationen ett allmänt uppdrag, låg Hermann Göring.

Sveriges riksdag gav Svenska Jägareförbundet nästan exakt samma ”allmänna uppdrag” som naziregimen givit Tyska Jägareförbundet. Och Svenska Jägareförbundet – med ordförande kronprins Gustaf Adolf, den nuvarande kungens far – såg Göring som inspiratör och utnämnde honom till hedersmedlem. Detta skedde kristallnattens år 1938.

Goodwins lag kanske någon tänker? Låt mig citera några rader från Wikipedia:

 Godwins lag gäller bland annat de fall då en part jämför sin motståndare med nazister eller Hitler på ett direkt eller indirekt sätt i någon form av guilt by association (se nazistargumentet), men det är bara en av lagens tillämpningar. Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta. Framförallt brukar sådana liknelser uppträda då diskussionen redan urartat till den grad att den knappast leder till något fruktbart. Att dra sig ur diskussionen i detta skede är enbart hedersamt.

 Hade Alcalá varit lite konsekvent hade han buntat ihop trafikverkets motorvägar med nazister och polisens bricka/sköld med fascisterna i Italien. Nåja, skit samma. Jägareförbundet hade funnits i över 100 år innan det allmänna uppdraget tillkom.... Åter till Alcalás text. Om en totalitär stat hittar på något bra, vari ligger då felet att kopiera det? Hur skulle den svenska naturen sett ut idag utan jaktlagen från 1930-talet. Och för all del, varför väljer Alcalá att koppla 1938 till Kristallnatten och inte till Saltsjöbadsavtalet? Jo, retorik baserad på guilt by association. Riktigt smutsigt med andra ord.

Sedan hänger Alcalá upp sig på att man kan beräkna jaktens värde, och därmed förlust av jaktliga värden när man förändrar Sveriges fauna:

Åsikterna i bloggen kommer för övrigt till uttryck i de handlingsplaner och policydokument som Jägareförbundet antar. Flera av dem är författade av den ovan citerade bitr riksjaktvårdskonsulenten. Han står exempelvis som författare till ”Handlingsplanen Älg”. Där framhålls att jaktvärdet för älg är en och en halv miljard kr, att ett vargrevir kostar 2.185.261 kr/år i förlorat jaktvärde och att en björn kostar 100.000 kr/år i uteblivet jaktvärde. Den biträdande jaktvårdskonsulenten ligger inte på latsidan. Han har även författat en rapport i vilken slås fast att ”rovdjuren kostar jägarna en halv miljard kr i minskat jaktvärde”. Jaktvärdeminskningen är att hänföra till förlorat ”rekreationsvärde” (definierat som värdet för en jägare att gå ut i skog och mark med sin hund och sina jaktkamrater) och till förlorat ”köttvärde”.

Jag vet inte riktigt vad Alcalá är tveksam till här? Varför skulle man inte kunna sätta kronor och ören på jaktliga värden? Varför sätter han köttvärde inom citationstecken? Det är ju bara att ringa vilken viltuppköpare som helst så får man en siffra på vad köttet betingar i producentled, eller traska in på Östermalmshallen för att se vad det betingar i konsumentled.....

Det är faktiskt lite skönt att Alcalá avslöjar sig själv mot slutet. Hans sista stycke lyder:

Jägareförbundet har inrättat en Framtidsfond vars medel bland annat ska användas till att få ungdomar att jaga. I presentationen av fonden slås en grundhållning fast: ”att jaga är att leva”. Jag är övertygad om att vi är många som inte vill se det allmänna förknippat med ett sådant förhållningssätt.

Detta måste läsas som att Alcalá inte äter vilt, kanske äter han inte kött över huvud taget. Han antyder att "många" i Sverige inte vill äta vilt eller kännas vid jakt, vilket helt enkelt inte stämmer. Statistiken säger något annat, jakt har stor acceptans i Sverige, sju av tio svenska använder kött från vilt i hushållet någon gång per år. Men Alcalá bryr sig bara om det som underbygger hans jakthat och inte fakta.

_____________________
Såhär står det om Jesús Alcalá på Wikipedia:

Jesús Alcalá, Jesús Alcalá Morillas, född 15 oktober 1951 i Madrid, är jurist och tidigare ordförande för svenska Amnesty. Alcalá har också varit ledar- och kulturskribent på DN och Sydsvenskan, och skrivit många uppmärksammade artiklar i båda dessa tidningar, samt även några böcker.
Den 31 maj 2002 fastställde en enig Svea hovrätt Stockholms tingsrätts fängelsedom på 18 månader mot Alcalá för bedrägeri och missbruk av urkund. Domstolen slog fast att Alcalá hade missbrukat sin ställning i ett Sida-projekt i Paraguay och tillskansat sig biståndsmedel. I samband med rättegången mot Alcalá utkämpades en häftig kulturdebatt, där en stor del av Sveriges kultur- och mediaelit tog ställning för Alcalá,^{[förtydliga]} under det att många nyhetsjournalister iakttog ett mer journalistiskt-kritiskt förhållningssätt

 En sammanfattning av vad Alcalá dömdes för hittar ni här.
_____________________
Jag lånade lite idéer från jaktkamraterna på Jaktsnack när jag skrev detta.
_____________________
Tillägg: länkarna i annans kommentar nedan visar  att Jesús Alcalá är aktiv i Djurens Rätt, vilket antagligen är orsaken till att han skriver det han skriver.