Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 7 november 2011

Hunter (Metro 2033/2034)



Jag har alltid uppskattat science fiction. Härom året köpte jag Dmitry Glukhovskys Metro 2033 och i höstas uppföljaren Metro 2034. Två helt fenomenala postapokalyptiska böcker.

Världen har gått under. Till slut kom kärnvapenkriget som slog ut alla civilisationer. Få, mycket få, människor överlevde. T.ex. i Moskvas tunnelbana, som ju är bygd som atomsäkra skyddsrum. Böckerna utspelar sig ett okänt antal år efter kriget. Folk lever fortfarande på de olika stationerna, vilka nu fungerar ungefär som olika nationer. Vissa ligger i krig, andra sköter handel etc. Valutan är patroner. På jordskorpan är radioaktiviteten hög och mutanter härskar...

Man bor i underjorden. Ett helvete under helvetet på jordskorpan.

I Metro 2033 attackeras en perifert liggande station av en ny form av mardrömsvarelser. Om de får fäste i metron kommer ingen station att klara sig. De mer centralt belägna stationerna med handelsorganisationen Hansan i täten måste underrättas. En ung man skickas iväg för att tillsammans med stalkern Hunter bära fram meddelandet. En stalker är en person som kan ovanjorden, som har kunskapen om hur man överlever ovanför metron.

Metro 2034 är fortsättningen. I denna är det en station i motsatt ände av metron som har problem. Även denna gång dyker Hunter upp. Personligen tycker jag att Metro 2033 har betydligt högre spänningsfaktor än Metro 2034. Den sistnämnda känns lite granna som ett sätt att göra pengar på ett beprövat koncept. Men dålig är den inte. Absolut inte. Men till skillnad från Metro 2033 kvalar den absolut inte in på min SF&fantasy top 10 lista. Om ett par dagar kommer dock ett annat tips om läsvärd SF. Dock utan en så banal jaktkoppling som ett personnamn...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar